Ja nu har de äntligen flyttat in.

Det var lite pip på färden hem, men inte så värst.

De har båda gått på toa här och Daisy har även ätit mycket mat. Sen somna hon å det syns ju vad Sesam tyckte om det.

Honom är det ju full fart på, hela tiden! Allt ska undersökas i det nya hemmet, som hitills består av stora badrummet. Det får räcka några dagar så de får vänja sig. Sen ska de få möta de vuxna katterna...allteftersom...

Idag varrä att tröggt å ta sä tur sänga. Men nu setter jä här å grônner på hôss dä går mä Skogsfrua på Dal.

Ho ä fell ute å plocker blåbär se dä skä bli nô te kaffe sänna.

Jä läste att Ruth hade önskemål om te få é kake mä blåbärr elle muffins.

Hoppes ho har Ludde mässä se han kan leá hem om ho går vilse.

Sen skä ho bake og å dä lär bli vart nu i sômmar´n vi ha fått tebaka.

Ja jä får ta en sväng teá ätter jä ha gjort litt môrabestyr här. Två onger skä opp tur sänga å senna åker vi å hämter kattongera, pissera....

Kort kommer, vär se säkre på dä!

Översättning för de som inte tar sig igenom texten ovan...:

Idag var det trögt att ta sig ur sängen.Men nu sitter jag här och funderar på Skogsfrua.Hon är väl ute och plockar blåbär så det ska bli något till kaffe sedan.

Jag läste att Ruth hade önskemål om att få en kaka med blåbär, eller muffins.

Sedan ska hon baka och det lär bli varmt nu i sommaren vi har fått tillbaka.

Ja jag får ta ensväng till henne efter jag hat gjort lite morgonbestyr här. Två barn ska upp ut sängarna och sedan åker vi och hämtar kattungarna, missarna.

Foto kommer, var så säkra på det!

Ja det kom pojken hem med nyss från granntanten.

******************************

 Minns när jag var liten...Min moster Astrid hade gula hallon. Jag satte dom på vardera fingertoppen och sen åt jag dom en efter en. Det är nog något av de första minnen jag har. Astrid bodde då i lägenheten Morfar hade, (alltså deras föräldrahem), ihop med Morfar. En stor lägenhetsfastighet med flera enrummare i var det. Deras lägenhet var en etta med kök.

Högt till tak o höga köksskåp, sådana att skjuta åt sidan.

Morfar kallade mig för Jonne.

Sedan flyttade han till hemmet och han dog när jag var 7 år.

Astrid bodde kvar i lägenheten.

Minns väl den gula byttan det vispades grädde i till hallonen. Vispen var en sånn där som har en trissa inne i sig, och två virvlar som går runt i varandra... Jag  fick vispa ibland, men gränsen mellan vispad grädde och smör var hårfin.

Sen åt vi ute under de stora äppelträden som Morfar alltid hade månat så väl om. Har stolen kvar efter Astrid, en sånn som man kan klämma fingrarna på rejält innan man vet hur den ska stå som sittklar. Den har ännu den ordinarie väven som sittdyna. Jag menar en sånn vilstol som väven liksom hänger i en båge fritt när ingen sitter i den...

När  Astrid blev gammal fick hon Ahlzeimers och flyttade även hon till hemmet.

Det är en sjukdom så påfrestar både den sjuka och anhöriga det!

Astrid var ensamstående. Hade heller inga barn. I och med det ville hon allt gärna tala om både rätt och fel för oss syskonbarn.

Mamma hade det inte lätt med 4 barn.

Men jag minns gärna de sommrar vi träffades alla i denna lägenhet, med allt vad det innebar.

******************************

Nu ska jag sätta en stek i spisen.  Tänk om man hade gulla hallon till efterrätt...

Ja det blev ju ett fluffigt resultat av besöket hos frisörska.

Har satt bilden inne till höger--------------->

Det blir bättre när en får göra om det som en vill själv. Men det får vara så dagen ut.

Har ett foto  mobilen där jag sitter med hättan på när hon hde tagit ut håret med virkkroken. Såg himla kul ut ...

Vill man vara fin får man lida lite pin, i både plånboka och i håre, när det fiskas med virkkroken. Nu är det klart och kosta 500 pix.

Ja så är det i alla fall för mig.

Har ett väldigt stort behov av ljust solljus, för att få krafter.

Har blivirt rekommenderad av dr att t o m gå i sånn dära ljusterapi på vinterhalvåret, för då är jag slut.

Att ta kvällen kl 7  är inga problem då. Jag är så trött att jag stupar i säng.

Detta är en period mellan Nov- Mars. Sen när vi byter till sommartid kommer "min tid" ! Många har ont av detta fenomen men för mig börjar livet då igen, efter dvalan.

Har en tös som är lik mig i detta och en som är lik Pappa, de kan vara vakna hur länge som helst, men då är de ju som sillmjölkar på morronen efter också...

Pojken har jag inte fått nå hum om ännu. Han måste ju lägga sig när det är dags om man säger så, för att komma upp och vara pigg till skolan.

Nu i Augusti ska han börja åka buss på morgonen. Då kan han få sova till kl 7 i stället för att bli väckt halv 6.

Men just idag skiner solen för allt den är värd. Jag är nöjder och ska dessutom åka in till stán och få slingor i håret. Sen ska jag ta kameran med mig ut och gå....

Vi hörs senare!

Nu mörknar det mer o mer när jag sitter här.

Det närmar sig med "storm-steg med blekar och smällar...

 Jag stänger allt ner allt nu för jag är ju rädd om datan, det sätt jag når Er på.

Ha det gott.

 Det finns så mycket man behöver slänga, allteftersom. Jag sorterar ganska bra här hemma, bland glas, plåtburkar, plast, tidningar mm mm. Men till slut måste man ju åka iväg med det hela också. Till tippen bär det iväg, när alla 3, jag & M & D, är klara. Lastade bilen full igår kväll. Då är det bra att ha Volvo-kombi!

A åker in med pappa när hon ska på sitt sommarjobb.

Igår var kommentaren: -Oj vad fort en helg går då...

Ja så är det ju när man arbetar.

Hon har trevliga arbetskamrater. De jobar alltid två tillsammans. Hon har varit och rensat i grusgången i stadsparken, klippt gräsmattor, gått med grästrimmer,(tur hon är stark i armarna!) vattnat blommor i stora urnor som är utställda här och där, och lite till. Å hitills klarat sig undan regnet, förutom en störtskur på fredags-em.

Idag tog hon regnstället med sig och jag tror hon har motat bort regnet effektivt med det....så även jag, 7 km bort ,får med lite av solen som lyser....liiiite!

Det vore allt gott att få mer sol NU så att kameran finge komma ut och lufta sig.

Nu åker vi!

M hade först varit ute på ridtur med Mille. Sedan dags för Briggen. Kollar klockan när hon ger sig av uppöver skogen.

Till slut sa jag till K som är i garaget med dörren öppen:

-Jag åker en tur o ser efter M, hon har allt varit borta länge nu.

-Tyckte jag hörde rösten hennes förut, svarar han.

-Kan du ju inte ha gjort sa jag och skrattade lite åt hans vilsenhet....

Men visst, det hade han...:

Väl uppe på skogen kör jag ikapp M, ledande Briggen i tyglarna.

- Men har du inte kommit längre än?

-Nej, han sprang ju hemåt....

-Men fick du honom inte att vända då? Trodde ju i talande stund att hon hade suttit på när han vände hem.

-Jo vi har allt vore ända te Krokerá o vännt....

-Menar du att du föll av...?

- Ja han blev rädd för något o först när han hoppa till klarade jag att sitta kvar men andra gången ramlade jag av...

- Stannade han inte hos dig då?...  frågar en Mamma som inte fattar galoppen i första taget..;=)

- Nej han sprang hem till Mille.

-Men Mille står ju i hagen och du har ju Briggen här...?!

- Ja jag har varit hemma och hämtat honom och nu ska jag ha honom med mig tillbaka dit han blev skrämd, av något som jag inte vet vad det var....

Åk hem du Mamma så kommer jag snart...!

Efter att ha kollat så hon och hästen helt säkert klarat av sina stunder på varsitt håll åkte jag hem igen...

....och tala om för K att han hade hört  M......När hon  var hemma och hade gått flera km eftter att ha ramlat av , för att hämta hästen, som då troligen stått klädd utanför hagen, och talat med sin kompishäst om dessa konstiga människor som inte kan hålla sig kvar i sadeln. Kom det någon förbi när Briggen stod där måste de allt ha undrat väldigt.

Till saken hör att far i huset är rädd för hästar och håller sig på behörigt avstånd från dom.....utom när han inte vet om att en ensam häst med sadel o träns står 10 meter ifrån honom....

Gisses om Briggen hade gått fram och ställt sig i den öppna garagedörren!

Det man inte vet har man inte ont av sägs det ju...

Tösen kom hem efter ett tag. Välbehållna , både hon och häst.

Välmotionerade båda två.