Den hade Waldemar Johansson. Han, pappa till Solweig Ternström, ni vet...

Stod det om henne i någon tidning så visade han stolt upp för kunderna vad som kunde läsas om henne.

För övrigt hade han kläder att sälja. Man har ju haft ett antal $-dollar jeans på sig under barn-tonåren.Tänk så stolt man var över den blanka nyckelringen som hängde i ena hällan.

Han sålde även böcker, i liten skala då, men många av dom har jag kvar, om jag skulle titta i någon kartong i förrådet. Det är sånt man inte vill slänga på något vis. Jeansen, ja de slet man ju ut helt, så av dom finns det inte ens mattrasor kvar av...

Så sålde han glass och godis. Det var dit man gick om man skulle ha godis i papperspåse, som man hade valt av sorterna själv i.

Piggelin var den billigaste glassen så den kunde man få någon gång. Men senare när man fick någon mer peng blev det allt en Päronsplitt. Jag samlade på de små bilderna som satt i plast innanför omslaget... hästar!

Godiset hade han i sina små fyrkantiga burkar som fick flyttas runt allteftersom man ville ha av sorterna. Bänken var inte så stor.

Farmor min som bodde närmast oss, och jag briukade ofta spela Kina-shack eller så kom kortleken fram.

Hade vi det riktigt mysigt så satt vi och doppade färskgurka i salt på ett kaffefat, eller om det var ännu mer gottigt på gång skickade hon mig till Waldemar för att köpa godis!      Fick som mest 5 kronor minns jag. I många olika valörer som fanns då. Det kunde vara full den lilla penningpungen med slantar, men totalsumman var också stor, tyckte jag då, som liten.

När farmor bestämmde blev det Lonkakola och salta sillar som skulle med hem. Gisses vilken påse man fick för 5 kronor! Gick det inte att forma kanten på den till ett litet viket handtag, så blev det två påsar...

Sen spelade vi spel och mumsade, ett tag...det var inte tal om att äta uppallt på en gång inte. Hon var allt gó Farmor! Hon gjorde godaste inlagda gurkan också!

Men Waldemars papperhandel då...

Ja idag står den byggnaden tom, som så många andra affärslokaler i det lilla samhälet där jag växte upp. Det är lite ledsamt att se.

När jag var liten fanns det affärer i varenda en av dom.

Minns Mamma berättade om en pojke som skulle göra sig lustig en dag. Han såg Morfar gå in i Waldemars affär. (Morfar hette Eldh i efternamn...)

Pojken skrek för allt han var värd:

-"Eldh i pappershandel!"

Nog var det lite lustigt, men inte vet jag hur detta togs.....av Morfar.

Waldemar är borta.

Solweig ser man ju i media ibland.

Minns också hennes dotter Paula....hon hade svart   nagellack!

Ja det är mycket man minns.

Det är kull att berätta.

Hoppas det är intressant att läsa också!

 

Medresenärskan

25 juli 2008 14:33

Go´eftermiddag.
Det var roligt att läsa och jag vet precis hur känslan för jeansen var. Nyckelringsn också. Visst slet man ut sina klder på den tiden i dag växer man ur dem eller så blir de inte använda på samma sätt.
Solveig Tärnström gillar jag. Hon är en mycket bra skådespelserka. Jasså hon är från dina trakter. Kul.
Nu skall jag kika på dina fina goa kattungar och ge mig iväg till nästa besök.
Vi hörs!!

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Ruth

25 juli 2008 18:50

Så roligt att minnas bakåt, för många så känns det som i går, otroligt vad allt förändras på några år, då förstår man att det hela ligger några år bakåt i tiden och det inte var ett år sedan det utspelade sig. Många minns inget från barnaåren, har förträngt dom åren som som kanske var dom värsta i ens liv. Vi har varit olikt lottade i våra barn / ungdoms år. Tack vännen för din berättelse.

Du skulle också dela in dina inlägg i kategorier innan du hinner blogga för länge, svårt att hitta tillbaka till vissa avsnitt i bloggen annars. Lite kvällspyssel kanske ?

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Filifjonkan

25 juli 2008 19:22

Ja jag ser att du är inne på nostalgins väg! Det är härligt man känner igen både det ena och andra du berättar om även om man inte varit i just den handeln utan en annan handel i en annan del av Sverige,

http://filifjonkan-se

 

UnderCover

26 juli 2008 17:50

Ja, tänk vilken massa godis man fick för fem kronor *minns åxå*

http://undercover.bloggagratis.se

 

stort och smått

27 juli 2008 08:42

Åh vad kul det är med en nostalgitripp! Jag har ett svagt svagt minne av ett dollartecken som nyckelring, jag hade en sådan när jag var liten, hade jag aldrig kommit på om inte du skrivit om det! Jag visste nog inte att det kom från jeans faktiskt. Jag hade nog fått nyckelringen enbart!

Jag minns också att man fick riktigt mycket godis för 5:-! Man kunde stå länge i kiosken och peka på vilka godisar man skulle ha! *åh det var tider det* :-)

http://agneta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bli nu inte förskräckta. Men jag har hittat ett ställe där jag har besökt länge, och till slut blivit medlem. Kom gärna efter och kolla in hur det ser ut. Vill gärna fortsätta besöka era bloggar så jag kommer att höras av. OM du finns där inne själv ...

Önskar alla här inne ett riktigt Gott nytt år.      

Detta är en av Alf Robertssons bästa tycker jag. Han gick bort tidigt i morse. Sätter den här som ett vackert minne. Lasse & Marie ...

Jo då ...det blir allt Jul här hos oss. Även om det gått tufft tillväga med allt runt mobbningen ett tag, så är det ju inte här hemma vi har det uschligt. Här går dagarna i pyssel innan julafton, sakta men säkert . Satte upp granen igår. Det är allt ...

Grannen ringde igår kväll. Hans hund hade funnit en påkörd, död , trasig katt. Jag och gubben gick och såg på den. Troligen är det tösens egen katt. Tycker ju att hon redan haft det för djäkligt länge nu....och så dör hennes bästa vän, katten Buffis....