Håller på att lär min gosse hur han ska klara åka bussen in till skolan själv....tänk OM det händer honom något under vägen.

 Då menar jag inte vanliga saker som kan hända...som att bryta något ben , kanske missa bussen, glömma busskortet, glömma nyckeln hem  och vara utelåst,o s v.

Jag menar om det händer något som någon annan tillfogar honom.

Sånna tankar får en när en nås av all den information om vad med-människor gör varandra illa.

HELA Sverige kan jag tänka mej tände ljus för Engla,

och för många andra människors död / lidande, igår kväll kl 9.

 Eller annan tidpunkt...

Så även här hos oss.

Dock inte i fönstret för djurens skull.

Men om det skulle hända något, med mina barn alltså, något NÅGONSTANS, skulle man klara saknaden och sorgen då??

Jag klarar ine att skriva orden om ev död innan tårarna rinner...

Man vill som förälder vara med och skydda i den mån man kan ...och så i ett obevakat ögonblick....

Man fattar ju inte vidden av den sorg & saknad de måste känna, alla deras anhöriga, till de som rycks bort för att någon annan bestämt slutet på livet för deras närstående.

Man sörger om någon i ens närhet gått bort, men det är oftast av naturlig orsak. Det är nog tungt det.

Men åter till det första i inlägget. Man lever här och nu så pojken kommer nog att fortsätta lära sej, för att sedan åka buss själv. Med allt vad det innebär...

Men man vill inte bli drabbad!

 

Marianne

15 april 2008 23:54

Det är svårt att hitta den rätta balansen med att skydda sina barn och ändå inte bli för överbeskyddande.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bli nu inte förskräckta. Men jag har hittat ett ställe där jag har besökt länge, och till slut blivit medlem. Kom gärna efter och kolla in hur det ser ut. Vill gärna fortsätta besöka era bloggar så jag kommer att höras av. OM du finns där inne själv ...

Önskar alla här inne ett riktigt Gott nytt år.      

Detta är en av Alf Robertssons bästa tycker jag. Han gick bort tidigt i morse. Sätter den här som ett vackert minne. Lasse & Marie ...

Jo då ...det blir allt Jul här hos oss. Även om det gått tufft tillväga med allt runt mobbningen ett tag, så är det ju inte här hemma vi har det uschligt. Här går dagarna i pyssel innan julafton, sakta men säkert . Satte upp granen igår. Det är allt ...

Grannen ringde igår kväll. Hans hund hade funnit en påkörd, död , trasig katt. Jag och gubben gick och såg på den. Troligen är det tösens egen katt. Tycker ju att hon redan haft det för djäkligt länge nu....och så dör hennes bästa vän, katten Buffis....