Ruth

8 augusti 2008 20:03

Det är aldrigt lungt med små kattepizzer i huset, och nog kan dom förstöra med sina vassa klor. Söt var lilla flickan, men ingen pojke fick vara med på bild :D är det diskriminering och mobbing tro ?

Anna-Erika

8 augusti 2008 21:39

Vilken ursöt misse.

Yvonne

9 augusti 2008 06:42

Nej då Ruth ....Ingen fara med oss.
Det var bara det att Sesam inte fick plats på denna bilden... ;0)

sus

9 augusti 2008 13:17

Sååå sööööt!

Nikko og Pus i Norge

9 augusti 2008 13:28

Vi har full forståelse med de gardinene, og MYE erfaring på det området.
Vi ligger helst på bord og skap og BAK pc-skjermen når vi er alene hjemme.
Stå på Daisy, katter er sjefene i alle hjem!!(det var det første hunden lærte da den kom hit for 4 år siden)

Medresenärska

9 augusti 2008 15:29

Hej Yvonne.
Gud vilken fin kattunge. Så fint tecknad och härliga färger. De kan charma minsann.

Läste om en mobil du betalat men inte fått och jag hoppas verkligen att det reder upp sig. Ring, även nu under helgen så han hör att du inte glömt bort honom. Otäckt, tycker jag.
Nätet är bra men det förekommer ju även där, som i verkliga livet, att man blir lurad. Håller alla tummar för dig.
Kram

skånetösen

9 augusti 2008 18:20

he he känner till det där med velodrome race´et i sofan, så gjorde våran katt också så att kuddarna flög...

UnderCover

9 augusti 2008 19:51

Oj, så söt!

Filifjonkan

9 augusti 2008 19:59

Å hej Daisy, Gudars så gullig du är man smälter som en glass i solskenet! Vad bra att du kan gå på lådan du är en duktig kisse tycket Titti och Pysen med sen när du blir större kan du gå ute det är skönt man kan gräva så bra gropar då.

skogsfrua på dal

10 augusti 2008 11:33

En bruntabby? och den oranga* är väl vad man kallar röd i kattkretsar, hehe. Söt unge!

lejonet

10 augusti 2008 12:08

Ja, allt det där buset kommer jag ihåg :-) Det var roliga tider då, fastän jag är 13 år nu så busar jag allt fortfarande. Det mesta buset är av stillsammare natur, som tex att ligga där matte påstår att jag inte får ligga. Men på kvällarna, sekunderna innan matte somnar, så kan jag sätta igång och leka med min favoritleksak. Det är en boll med en plinga i. Den smäller jag till så att den far rakt in i väggen och sedan kommer jag efter i full fart. Jag låter som en elefant då, påstår matte. Mjau, mjau på dig.