Ja nu hörs det att kaffet är klart. Men jag skriver lite först.

Gick lite lättare att svänga benen över sängkanten idag. Men visst gör det ont!

I kväl ska gubben få dra bort det första lagret av bandage. Pallar inte för att göra det själv.

Under det sitter ett plastliknande plåster som kan sitta kvar när jag duschar, det blir en fröjd efter katttvätten i ett par dagar.

Sen är det sytt med stygn som inte behöver tas bort. De ramlar själv.

Tar mig fram lite lättare idag.

Det smärtar inte lika mycket idag, när jag går. Men en kattavstamp rakt i området igår fick mig att skrika högt.

De förstår ju inte detta dessa småbusen.

Idag är det otroligt nog lite, ja lite sol. 

Bara jag och pojken hemma. A ocj K jobbar, och M är på konfaläger. Tror det är i Oskarshamn... På en stor båt / skepp.

A kom hem från jobbet sent i förrgår kväll efter att ha varit hos en vän....Tittar in i vardagsrummet och säger...: -Jaha här ser ju allt ut som vanligt...!

Där sitter far i huset i sin fåtölj , med en kattunge i knät, och jag ligger i svängen av soffan -velodromen-  och åt salta nötter.

Aha det är så det brukar se ut här??

Tyckte det fattades några barn jag, men....

*************

Ska allt tacka er alla för alla tröstande och stärkande ord här på bloggen.

" Ni är allt ena rektige vänner di"   Fast en aldrig ha råke dere se finns di mäén, i mä å motgang.

Tack för dä!

Nu tar vi ôss att en gó kôpp kaffe!