...För alla vänliga ord när livet blir till gråt, i saknaden efter ett litet gosigt familjedjur.

Han var så go och kelsjuk. Till och med när han hade ondast lade han sig på rygg, som att han ville gosa , in i det sista, förutom plågan då, som gjorde att han snart ändrade ställning igen, o liksom kved.

Men han har det fridfullt nu i katthimlen, säger kloka David.

Daisy har fått sova hos honom dessa nätter som gått. En go tröst för dom båda det. Att få ha varandra nära.

Vi saknar Sesam.