Åkte till jobbet i morse och allt var som vanligt.

Kvart i 8 ringde M...Mamma, kan du komma? Sesam har ont.

Jag fann honom under altanen där han satt så jag tog in honm.

Han sitter här, det blöder ur munnen.

Kommer du?

Självklart!

Såg knappt vägen , med tårarna rinnandes efter kinderna.

De hade lagt honom på hans stora kudde. Han skakade och det kom lite blod ur munnen, men inte så förfärligt.

Först ringde jag vetmottagn...med en helvetes lång kö.

Jag åker in direkt sa jag och lade Sesam i buren med kudden under sig.

De skrik han gjorde ibland var fruktansvärda.

Gick in o satte mig för att endast få beskedet att jag fick vänta tills deras telefonmottagning var klar.

De värsta 20 minuterna i mitt liv, helt säkert.

Väl inne fick hon inte klämma så mycket på magen förän han skrek. Å käken var krossad, fast det inte syntes utanpå. Jag KAN skicka dej vidare till Kstads djursjukhus sa hon....

Varför hon kunde det fattar jag inte...

Hon sa att han hade tappat ut så mycket invärtes innehåll att det var svårigheter att höra hjärtat slå.

Nej, vi tar det här och nu.

Skule behövt vadarstövlar därinne efter all gråt.

Som han kämpade, den lilla kraken, för att liksom hålla sig vid liv, fast han egentligen inte orkade.

Han klättrade bra uppför min ena arm...

Till sist släppte han taget, både om mig och livet.

Tog honom med hem. D fick göra "sin klubb afton" innan pappa hämtade och han kom hem till det hemska beskdédet. Att någon hade kört på Sesam och att han är död.

Nya gråtstunder. Sen hade vi begravning, här utanför, under det stora trädet, som blommar så fint till våren...

En tung platta har vi lagt ovanpå så inget djur ska komma åt att gräva.

Uppe på den plattan ställde vi sedan en marschall som brann natten ut.

Å david grät, igen o igen, å tröstade sig med Daisy, som inte fattar vart Sesam tagit vägen....de som busat och haft så kul.

Tur var att M skulle ropa in Sesam innan hon gick till bussen, annars hade han suttit där med smärta tills någon kommit hem vid 4-tiden.

Fattar inte att folk kan köra på djur utan att knacka på dörren till närmsta hus.....är det en del av den stressade världen / tiden vi lever.....?!

Igår tog vi beslutet: Vi skaffar inget mer husdjur nu.

Har 5 katter kvar, ingen av dom är den andra lik, ingen av dom kan ersätta den andra, och de kommer alla någon gång att bli borta på ett eller annat vis.

Den sorgen är lika förlamande varje gång, man är aldrig förberedd....

 

Filifjonkan gråter

3 oktober 2008 13:08

Åhh så himlars sorgligt,.att människor kan köra på djur utan att blinka det är förfärande vad är det för typer,,.Stackars din Sesam så väl att du kunde fara dit direkt då. Ja saknaden är förfärlig och det är nog klokt att inte skaffa nytt direkt kanske skall man låta det hela sjunka in lite först,,Kram på dig

http://filifjonkan-se

 

Anna-Erika

3 oktober 2008 13:17

Gråter.
Känner ett hugg i hjärtat när jag läser det du skriver.
Jag hade tur att vår Potter klarade sig.
Det är som du skriver. Sorg är förlamande.
Kramar

http://aehandmade.wordpress.com

 

Gerty

3 oktober 2008 15:38

Det är så sorligt när vi mister våra djur det är skamligt nar någon kör på ett djur och inte kan höra av sig, vi miste en av våra hundar i lördags. Vi tänker på er

http://Prilyckans

 

Ruth

3 oktober 2008 22:27

Så fruktansvärt och så plågsamt för katten och er. Stort ris till dom/den som körde på kissen och bara lämnade den, då har man ett hårt hjärta och saknar empati för djur och andras lidande. Vila i frid lilla vännen !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

UnderCover

4 oktober 2008 08:30

Ibland blir allting annat så pyttelitet...
*kramar om hårt och länge*

http://undercover.bloggagratis.se

 

Jenn

4 oktober 2008 13:37

Uff så trist med katten:( At folk har hjerte til å kjøre videre etter sånt. Får ondt helt inn i margen når man leser sånt som dette.
Liten trøst kanskje men den har det bra nå..værre med dere(er) som sitter igjen med tankene.
Klem til deg og dine.

http://skriverier.jenn-k.com

 

sus

4 oktober 2008 17:17

Finner inga ord... Så h-vetes ledesn för din och dina käras skull.
kramen...

 

eva

4 oktober 2008 17:34

Jag gråter med er! Vad hemskt att lämna en påkörd katt så där. Hoppas att du har det bra annars. Trevlig helg. Kram

http://carpe-diem.bloggagratis.se

 

Marianne

7 oktober 2008 00:51

Jag hoppas och tror att den som kört på katten inte är medveten om olyckan, för så grym är väl ingen människa att den medvetet lämnar ett skadat djur.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

stort och smått

8 oktober 2008 18:40

Åh så sorgligt... Vad ledsen jag blir... *kramar om*

http://agneta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bli nu inte förskräckta. Men jag har hittat ett ställe där jag har besökt länge, och till slut blivit medlem. Kom gärna efter och kolla in hur det ser ut. Vill gärna fortsätta besöka era bloggar så jag kommer att höras av. OM du finns där inne själv ...

Önskar alla här inne ett riktigt Gott nytt år.      

Detta är en av Alf Robertssons bästa tycker jag. Han gick bort tidigt i morse. Sätter den här som ett vackert minne. Lasse & Marie ...

Jo då ...det blir allt Jul här hos oss. Även om det gått tufft tillväga med allt runt mobbningen ett tag, så är det ju inte här hemma vi har det uschligt. Här går dagarna i pyssel innan julafton, sakta men säkert . Satte upp granen igår. Det är allt ...

Grannen ringde igår kväll. Hans hund hade funnit en påkörd, död , trasig katt. Jag och gubben gick och såg på den. Troligen är det tösens egen katt. Tycker ju att hon redan haft det för djäkligt länge nu....och så dör hennes bästa vän, katten Buffis....